Vet inte varför men nästan varje söndag, om inte ens varje dag så tänker jag på de mest onödigasakerna någonsin. 

Idag så har jag ångest och näst intill panik över balen, balen, som är en sådan liten grej egentligen gråter jag mig nästintill till sömns genom att tänka på varje kväll. 
Balbiljetterna släpps nu i april (vilket är om några fåå veckor) jag har ingen baldejt, mina vänner har en baldejt och jag kommer antaligen hamna ensam, gående imellan dem och se ut som tredje hjulet (snarare sjunde hjulet) 

Vi har inte planerat hur vi ska åka till balen och jag vet att jag inte borde ha panik över det men jag har det, 

jag är så stressad över det lilla. 

Jag förstår inte att en sådan liten sak som att jag inte vet om jag kommer gå ensam på balen, eller om 

vi (mina fina vänner och jag) ens kommer kunna åka dit tillsammans gör så jag har sådan jävla ångest. 

 

Och studenten, jag är så otroligt taggad och glad över att ta studenten om mindre än tre månader men det är alltid något litet som gör att jag blir så stressad, att glädjen går över i stress och mer sorg. 
Jag vet inte om jag har fixat min studentklänning, jag har en men vet inte ifall jag är nöjd med den. Jag vet inte om jag kommer kunna komma in så tidigt till stan, jag har inte bestämt vilka jag ens ska bjuda på studentbjudningen sen, vart vi ska vara eller vad vi ska äta. 

 

Vad ska man göra efter studenten, det är nog egentligen det som gör att jag mår som sämst egentligen, att jag inte kommer få topp betyg, att dom blivit mycket sämre än  förra året är ett faktum, att jag inte heller kommer hinna få upp dom innan slutbetygen sätts är också ett faktum. Att jag bestämt mig för att sadla om helt är också något som gör mig orolig. Ifrån att gått tre år på musikproduktion kommer jag till hösten plugga Vård och omsorg på komvux är ett stort steg för mig, att jag ett och ett halvt årefter augusti kommer vara undersköterska, samtidigt som jag är taggad och förväntans full så är jag så rädd. 

Men någonstans måste man börja, någonstans måste man börja för att hitta sig själv. 

 

Sålänge får ni en bild på mig, och min älskade studentmössa.