Jag skulle kalla mig för något som en drömmare. Jag drömmer ständigt.
Dagdrömmare, nattdrömmare, framtidsdrömmare, ja allt. 
Just nu så är hela min hjärna inställt på student och framtid. 

Om 140 dagar så har gått 12 år i skolan, jag har inte längre någon plikt till och göra det, jag kommer 

snart behöva ta alla beslut själv, jag måste (borde iallafall) väldigt snart komma på vad jag vill göra med mitt liv

vad jag vill bli, vart jag vill bo, vad jag vill plugga, om jag ska plugga eller inte.

Förstår inte egentligen varför jag skrive rom detta för jag mår så dåligt utav bara tanke på det. 
Har så otroligt mycket ångest över att prestera bra i skolan dessa sista månaderna, få bra betyg och 

springa ut nöjd och glad (iofs så kommer jag springa ut nöjd och glad oavsett vilka betyg jag får)

Jag är så otroligt skoltrött och skjuter alla arbeten framför mig för jag orkar inte, vill bara lägga mig ner och gråta, 

gymnasiearbetet som vi började med i September förra året har jag inte ens börjat med, jag

har skjutit det framför mig för jag inte kan, jag kan inte göra musik. Förstår inte vad 16åriga dumma jag 

tänkte med när jag sökte till musikproduktion. 
Missförstå inte mig nu, men jag ångrar verkligen inte att jag valde Ljud och bildskolan, jag ångrar

verkligen inte att jag hamnade i mub11, för både skolan och min fina klass är det bästa som hänt mig (hahah) 

Jag ångrar inte att jag träffade världens bästa vänner, för dom är verkligen bäst. Även dom två som tog studenten i sommras.

Jag vill inget annat än att gå i förskolan, inte tänka på något mer än vem man ska leka med efter skolan. 

 

En dröm jag alltid haft är att flytta till USA och leva ett lyckligt och fint liv med en fin man, bra jobb, och fina barn. 
Den drömmen har jag haft sedan jag började högstadiet, sedan jag började 7an. 
Jag vet inte varför jag alltid tyckt om USA. Vet att jag inte borde säga detta med jag trivs inte i Sverige, är det vinter så är det så jävla sjukt kallt och jag är absolut ingen vintrmänniska, det finns så otroligt många människor som är ret ut sagt svin (det finns det överallt, jag vet).
Men att leva i USA är nog bara en dröm som kommer få leva kvar i drömmarna. Men en sak är säker, jag stannar inte mer i Marks kommun än i dessa 140 dagar som är kvar. 
För mycket skitsnack, för mycket drama

Jag är för ung för att veta vad jag vill bli, jag är för ung för att ta alla dessa viktiga framtids beslut. 
Jag är för ung för detta.